Mitt liv ses som ett skämt. Jag skrattar åt min barndom i ångest.
Barndomen som kan jämföras med en förfest, vuxenlivet med baksmällan.
En baksmälla som påminner mig om mitt gamla jag. Ett jag som bör glömmas. Ett jag som med all rätt bör dömas.
Endast jag, ja endast jag vet sanningen. Endast jag vet om alla sår som kom som lärdomar. Lärdomar om mänsklighetens sanna fördomar.
Jag vill tro att det har gjort mig starkare...... Men sanningen är, att det bara gjorde mig svag.